måndag 30 april 2007
I byns finaste hus med byns finaste kök var vi bjudna på valborgskalas.
Annica hade stått hela dan och gjort smoothiefördrinkar, tapenadekex, kroketter, fyllda kycklingfiléer och en grand chokladtårta som tio vuxna och åtta barn satte i sej. Dom blåa isglassarna hade hon inte gjort. Alla kids fick smurftungor och i vissa kladdiga fall: smurffejor. Imorgon kommer dom kissa smurfkiss.
Jonas lät fortfarande som en levande synthesizer.
Piiiiioh - kzzzzzz - wioooooom - katchakatchakatcha - krrrrrr
Ljudeffekterna denne man ligger inne med skulle duga till vilken stumfilm som helst.
Alla har vi våra tics, sa Magnus och log.
Säg "Liverpool", sa Pär till Noel med smurftungan.
Ibbepooo, sa Noel.
Kan du säga "Chelsea" då? frågade Jonas.
Älsiii, sa Noel.
Okej, kan du säga "Chelsea är bunnrötna"? frågade Mattias.
Älsiii unööna, sa Noel.
Nere på Båle tände dom valborgsmässoeld, spelade valborgsmässotrombon och sjöng Vintern Rasar.
Hans-Erik pratade om majblommor och Mattias körde fartglada kids på flakmoppen.
Fyrverkerier och fullmåne.
Gott så.
*****************************************************
söndag 29 april 2007
Förbi vitsippsbackar och gullvivediken, under nygröna björkar och gammelgröna granar for vi på utflykt med flakmoppen.
Han fick igång den Mattias, dock med mycket gny över ett borrat hål för mycket.
Ett borrat hål som skulle ge mer bensin och luft till motorn, men som i slutändan bara gjorde att nån nål inte kom åt vilket i sin tur gjorde att ljudnivån på tomgången blev tinnitusframkallande.
Så går det när man blir femton år igen i skallen och vill trimma sin moppe.
Anyway.
Med engångsgrill, kött och champinjoner, plus en filtinvirad tjej på flaket for The Moped Fucking Master in genom Västra Heds skogar och picknickade mitt inne i det djupaste.
Sen for The Moped Fucking Master vidare genom skogarna till Veddige och den filtinvirades föräldrar.
Vilka bjöd på bullar och orienteringskartor.
Jag har det så himmelens himmelens bra.
foto 4: Ingemar Arnesson
*****************************************************
lördag 28 april 2007
Det första som händer denna morgon är att jag går in på en god väns blogg.
Jag tänker anonymisera lite (lite) här, men historien är alldeles för bra för att inte återges, så here goes:
Klockan är två på natten. Det ser man på mobilens samtalslista.
Jag sparkar av mig skorna, lägger mej framför tv:n och tänker på ett glas vatten. Det är nån repris av nåt. Nattöppet börjar. Jag skärper blicken och dissar programledarens cerise sidenblus. Jag dissar och dissar, dissar hela det där jävla ring-in-å-vinn-stålar-programmet, dissar programledarens jobb, liksom stackars dej som måste stå där mitt i natten och ta emot samtal från en massa psykos och säja kom igen nu hörni, vi har treeeee bokstäver kvar, nej hörni vetnivad jag tror jag slänger in en tusenlapp till, jaani, vad kan man göra för en tusenlapp det finns ju JÄTTEmycket olika saker man kan göra , OCH SÅ VIDARE OCH SÅ VIDARE.
Femtiotusen i potten. Klockan är två på natten. Jag har hällt i mej öl och dansat, men det är ingen ursäkt. Sju bokstäver: "En person", de tre sista är A R E.
Och plötsligt gör min hand en konstig rörelse, jättekonstig, för den slår numret till Nattöppet.
Nattöppetröst: Hej! vad kul att just du ringer. Nu ska vi se om just DU kommer fram.
(väntaväntavänta)
Nattöppetprogramledare, samtidigt som jag SER det på tv:n: Jaha, vad kul, nu har jag nån på tråden här, hej, vem pratar jag med?
Sara, chockad: Eh..Sara..?
Nattöppetprogramledare: Men hejsan hejsan Sara, hur mår du?
Sara, chockad: Eh..bra?
Nattöppetprogramledare: Och vad har du för ord till mig?
Sara, svag röst: Eh..Pontare?
Nattöppetprogramledare: Förlåt?
Sara, knappt hörbart: Eh..Pontare.
Nattöppetprogramledare: Pont..förlåt, PONTARE?
Sara: (Klick)
Nattöppetprogramledare: Hallå hallå, där tappade vi visst bort Sara, jaa hörni, det gjorde kanske inget för Pontare var iallafall inte rätt.
Vi går ut i solen jag och Mattias.
Nere i hamnen står PJ och skrapar musslor med högtryckstvätt under sin båt, och Martin sitter i skuggan med en öl.
Vid fyren skiner solen så mycket att det känns som mitt i sommaren.
Synd att det inte är mer än typ tio grader i vattnet.
På eftermiddagen åker vi på mitt livs första grupp-hoj-utflykt. Som en karavan fast mini.
Mattias, Kawa, Smen, Hans och Hans tar med mej förbi Frillesås, Åsa, Fjärås och runt Lygnern upp till Hyssna, Fotskäl och Tostared.
Vi dricker kaffe i solen och jag trycker på startknappen två gånger när jag ska trycka på offknappen.
Samt får motorstopp i Hyssnakrysset. Inte vid Hyssnakrysset, utan mitt i.
Vi kör hem genom Björketorp, Horred och Veddige.
I Syllinge lägger gasen av. Jag hajar ingenting. Det bara sackar och stannar.
Tjugo spänn på att bensinen är slut, säger Mattias och drar i en liten spak. Sådärja. Nu satte jag på reserven.
Reserven! Vilken fantastisk grej. Att det inte finns reserven på en bil. Underligt.
Hos Krille och Maria bjuds det vin och drinkar och historier.
Det pratas Buafölk och rockmusik tills långt efter solen gått ner. Sommarsolen över västerhavet. I april.
foto 3: Mattias Åkesson
*****************************************************
fredag 27 april 2007
När Mattias var liten hade han en jeansväst med stort Saxonmärke på ryggen och massor av asfräcka gamla pins där fram. Inga såna mesiga moderna plastiga pins, utan riktiga gamla glansiga Iron Maiden-pins.
Den jeansvästen har numera gått i arv.
Han ser så tuff ut! sa farmor Ewa. Det är nästan så man tror att det är du när du var liten.
Riktigt så tuff blir han nog aldrig, sa Mattias.
Vi tog motorcyklarna till fotbollsmatch i Kungsbacka. Bua IF har gått upp en division och mötte Kungsbacka på Tingbergsvallen, Tingbergsvallen med tjocka Rio Ferdinand-stavhoppsmattan.
Jag hade min nya fina hjälm med nya fina fartglasögonen.
Du ser ut som dom här Bernhard och Bianca, sa Martin.
När vi skulle köra hem var det kö. Tre lastbilar hade krockat på motorvägen så all trafik fick ledas in genom Kungsbacka centrum.
Men vad gör det när man har två hjul? Det kändes som med mopeden i Stockholms rusningstrafik igen.
Mattias hejar på alla motorcyklister vi möter. Han håller ut handen lite lojt, coolt sådär. Jag vill också heja sådär lite nonchalant.
Vid första hejningen höll jag på att tappa balansen.
Vid andra hejningen fick jag till det lite bättre. Jag bara lyfte ut handen strax utanför styret.
Vid tredje hejningen kände jag mej fullfjädrad. Jag lyfte ut armen lika coolt som Mattias.
Det var dock ingen motorcyklist jag hejat på, såg jag när jag kom i jämnhöjd.
Det var en eu-moppe.
foto 1:
Ewa Åkesson
*****************************************************
torsdag 26 april 2007
Min dröm om sommarutflykter på strandvägar med flakmoppe håller i.
Den dog nyss och lyckades inte -trots en ängels tålamod och en mekanikers skicklighet- leva igen.
Nu är flakan isärskruvad in i minsta detalj, och på väg att återuppbyggas. Då kan inget gå fel.
Solen gick ner över fyren och såg ut att vara fyrlyktan itself.
Det är fint i Bua.
*****************************************************
onsdag 25 april 2007
Hugo är sjuk.
Han hostar och andas snabbt och är så febervarm att han bara vill kasta av sej täcket hela tiden. I förtvivlan.
Vi ligger i sängen och tittar på allehanda barnprogram. Från tio över sju och framåt.
Jag är inte byggd för att vakna tidigt. Jag somnar hela tiden. Tio gånger denna morgon väcker Hugo mej.
Du får inte sova!
Jag sover inte, hör jag mej själv säga fast jag visst sover.
Joho det gör du! Jag skakar på dej och du säger bara mm, mm, mm hela tiden!
När det blir eftermiddag och vi har hunnit titta på Bionicle, Pokemon 1, Pokemon 2 och en herrans massa barnprogram har han piggnat till lite, den unge herrn.
Mattias kommer hem från jobbet mitt i King Louies solo i Djungelboken, och då har vi flyttat in i Hugos säng.
Skogsbärs-alvedon och lakrits-hostmedicin har gjort under.
Eller så var det piggelinglassarna.
Pär, Anders och Einis kommer för att se på Liverpool-Chelsea.
Pär och Einis sitter i sina Liverpooltröjor och oh:ar och ah:ar över allt som händer på planen.
När en röd blir nedsparkad är det dom blåa som är dumma i huvet och när en blå blir nedsparkad är det rätt åt dom.
En blå fick en stenhård spark på kuken. Det såg ut att göra hemskt ont.
Ställ dej opp för fan, muttrade Pär.
När Joe Cole gjorde matchens enda mål för Chelsea drog det som en kall vind genom rummet.
Balle, sa Einis.
Men det var snyggt, sa Anders.
Nä, sa Einis.
Jo lite, sa Anders.
Nä, sa Einis.
Kort tystnad.
Jo men det tycker du väl ändå, sa Anders.
Nä!
Sa Einis argt.
Sen sa ingen nåt mer.
foto 2: Mattias Åkesson
*****************************************************
tisdag 24 april 2007
Ibland
bara lessnar man på saker och ting. Ibland vill man bara vara nån
annanstans.
Jag är av åsikten att: Kan man, så bör
man.
Norrlandskusten är fin från ovan i solsken. Och när det
är såhär blått och klart kan Malin Kartbokshuvud
sitta och följa med och försöka klura ut varenda stad som
passeras, från norr till söder.
Utanför Forsmarks kärnkraftverk har dom byggt nån form
av rund ö. Alltså typ ö med sjö. Alltså som
ett korallrev fast på våra breddgrader och högst troligt
konstgjort. Tell me, vad är det för lasso av land?
Rakt ovanför Kumlabunkern kom molnen, och resten av resan fick jag
sitta och kisa och lyssna på gamla avsnitt av Mammas Nya Kille
på podradio.
Det var Mangans radiodagbok, han som skulle köra från Treriksröset
till Smygehuk på inlines utan att stanna.
Det var Patrik som låtsades vara blind och som på den vägen
fick lurat
till sej en massa väskor på Arlanda.
Och det var Thunder, min favvo, som inte har kopierat, utan kalkerat,
över 4000 videofilmer.
I Ambjörntorp satt fyra kids på rad på Olas-Arnes stenmur.
Det finns vissa ställen som faktiskt är lite lite bättre
än andra.
*****************************************************
måndag 23 april 2007
Det är inte överdrivet ofta jag hänger på skolan. Men idag gjorde jag det.
Emmalina visade mej en hel hög nya små guldkorn på myspace.
Sofia dök upp som gubben i lådan bland dom nervösa, dom som skulle in på intervju för att komma in på skolan i höst.
Elin går inte på skolan. Men hon bor i Umeå och hon kan vara Sveriges bästa fotograf.
Jag och Fredrik gick till Lottas och mindes good old pannkaksdays.
Och det här kan vara mitt tråkigaste blogginlägg ever.
*****************************************************
söndag 22 april 2007
Fem timmars gallerivakt bland Johans bajsande toalettstolar, pinupsjöjungfrur och needlegubbar.
Skitbra. Jag läste ut hela körkortsboken.
På kvällen berättade David (Metallicasweatern) och Fredrik (lusekoftan) historier om mer eller mindre kriminella män.
Nån stal cigarretter och kött på Konsum och körde hem det genom stan i en kundvagn.
Nån bröt sej in i en lastbil och hittade en miljon maränger. Den killen tog med sej marängerna hem, han hade ju ändå redan brutit sej in liksom.
Det var maränger i alla hans garderober sen, berättade Fredrik. Vart man än öppnade. Maränger överallt.
Klockan nio skulle David hem och se på Six Feet Under.
Jag och Fredrik gick och köpte godis.
Ska vi hyra en film? frågade jag.
Orkar vi? sa Fredrik. Eller går det nån på teve kanske?
Ja Wallander, sa jag. Eller Titanic om du är sugen på den.
Nej fan inte Titanic, sa Fredrik. Jag bara grinar då.
Ja när Kate släpper taget om Leo och han faller ner i djupet... sa jag andäktigt.
Och tanten! ropade Fredrik. När tanten kastar smycket. Då grinar jag skitmycket.
Det är nåt med mej och tanter, fortsatte han. Stekta Gröna Tomater, har du sett den? Jag grät som en tok till den.
Vi tittade på Wallander.
*****************************************************
lördag 21 april 2007
När morgonen grydde fick Lucky Luke byta plats.
Skrapsåret på finger...eh..vecket (alltså armvecket fast på fingret) blödde ymnigt och lilla stickprovet på tummen kändes inte lika plåsterbenäget längre, så Lucky Luke fick helt enkelt pillas upp och klistras om. På nytt sårställe.
Och det gjorde han med den äran. Lucky Luke kan man lita på.
Anna stod i tidningsmontern och sålde prenumerationer.
Om du säljer 2100 stycken är det bra, hade mamma Marie sagt.
Klockan ett idag hade Anna sålt nio.
På onsdag åker Anna hem till Rom igen.
Fast jag har inte sett nån kändis än, jag vill gärna se en kändis först, sa hon.
Jaså, sa jag, vilken kändis vill du helst se då? Eller går det bra med vilken som?
Ja egentligen, svarade Anna. Men helst Tommy Nilsson.
Tommy Nilsson? frågade jag.
Ja jag såg honom på gatan i Stockholm en gång, sa Anna. Han var lång.
foto 2: Palle the slöjdmagister
Förkylningen som gradvis har ökat dom senaste darna slog idag till med trumfkortet feber.
Very welcome. Jag som älskar feber.
Igårkväll låg jag hemma på Fredriks soffa och förbannade att jag inte hade nån som helst kraft att släpa mej till Scharinska och Knugen Fallers releasefest.
Idag ligger jag här igen. Däckad, snorig och med kroppsvärk.
Som tur var spelade Warberg nyss innebandyfinal i Globen mot vi-tränar-aldrig-vi-bara-lattjar-laget Täby. På teve. Perfekt febersysselsättning.
Det började trist. Inte ett mål. Jag kokade en kopp te.
Sen blev det lite action. Nån knuffade sönder Mathias kontaktlins. Lagledare fick kuta iväg till hotellet och leta ny lins.
Mathias spelade vidare med söndrig lins. Well done. Det haglade lovord och ömhetsbetygelser från kommentatorshåll.
Några mål ramlade in. Spänningen steg.
Ett par minuter kvar av matchen. Täby leder med ett mål.
In tutar Magnus Svensson och gör TVÅ. Med typ sju sekunders mellanrum. Han som knappt har gjort ett smack innan i matchen.
Dom ser så glada ut på teven att jag, i mitt febriga sinnesvarma tillstånd, börjar gråta.
Sen knallar Täbys målvakt av planen och Holmer rullar en spikrak boll över hela planen och guldbucklan kommer hem.
Dom vann.
Fast fan Mathias, om du säger "vinnarskallar" en gång till i teve eller tidning så får du inte åka Harley Davidson i sommar.
foto: K-G Z Fougstedt/hn.se
*****************************************************
fredag 20 april 2007
Mellan Karlsson på taket och Calle Linné var det bara en vadmalsrock och en sticksig peruk. Så lätt.
Fast jag är inte helt hundra på att folk hajade vad jag var för en.
Är du från Dalarna? frågade en tjej.
Nä jag är från Halland, sa jag förvånat.
Jaha, fortsatte hon, men varför har du då en dalmasdräkt?
Det kan hon undra.
Ju längre denna trädgårdsdag i Björklövenland led desto mer kliade det i huvet på mej. Peruken stacks nåt vansinnigt. Droppen kom när Annas farsas frus kusins man frågade om jag visste vem den peruken hade suttit på tidigare. Det visste inte jag. Och plötsligt kliade den ännu mer.
Jag tog av mej Calle Linné och hamnade hos hemslöjdsföreningen.
Hos hemslöjdsföreningen satt Marielle och täljde sked.
Vill du också tälja sked? frågade slöjdmagistern.
Som att fråga om man vill ha julklappar på julafton.
Jag täljde och täljde, och sneglade på dom snygga cowboy-plåstren som låg bredvid knivarna. Undrade om det var värt smärtan att slinta med kniven för att få ett sånt plåster.
Poff, så slant jag med kniven. Det blödde inte alls först, men när jag tryckte lite på fingret så blödde det.
Jag fick ett brunt plåster, med en ridande cowboy i ena änden och en ökenkaktus i den andra. Skitballt.
Jag önskar mej cowboyplåster på min födelsedag.
foto 2: Curt Dahlgren
foto 3: slöjdmagistern
*****************************************************
torsdag 19 april 2007
Løken steg upp i ottan och försvann.
Jag packade väskan full med kläder och sladdar och begav mej mot Bromma Airport.
Ebba von Sydow fick lämna ifrån sej hårsprej i säkerhetskontrollen.
Idol-Marcus fick skriva autografer till cirka sexton trånande tonårsresenärer.
Och Per Elofsson satt med näsan i Aftonbladet och kikade då och då upp på autografskrivandet.
Jag kände mej oerhört safe med tanke på störtningsfaktorn som jag tidigare nämnt.
För vad är oddsen för att både Ebba von Sydow, Idol-Marcus och Per Elofsson störtar på samma inrikesflight?
I Umeå ligger isen på sjöarna. Men stan är ren.
Anna kom och hämtade mej på flyget och det slog mej att det är första gången nån gör det häruppe. Hämtar mej på flyget.
Lämnat mej har både Hanna och Björn och Idha gjort, men ingen har hämtat mej.
Kändes lite stort. Och inte så lite likt nästan exakt ett år sen på Ciampinos flygplats i Rom. Då kom också Anna och hämtade mej, i sin lilla snabba Fiat. Fast där var det femton grader varmare förstås. Och idag körde hon Skoda.
Jag ska fotografera trädgårdsmässan häruppe imorgon. Och dom frågade så gulligt om jag hade lust att vara utklädd till Carl von Linné samtidigt, att jag inte hade hjärta att tacka nej. Jag tackade alltså ja. Gjorde jag.
Vi åkte upp till Ersboda Slöjdförening och provade Carl von Linnékläder.
Jag såg precis ut som Karlsson på taket.
*****************************************************
onsdag 18 april 2007
Ostron är nånting jag aldrig har provat. Jag kan sätta i mej ett ton räkor, kräftor, humrar, you name it, men ostron har jag aldrig provat.
Idag. Gjorde jag det.
Runt mej satt fyra andra ostronprovare. Som samtliga tidigare bekantat sej med denna... eh, sak från havet och som satt och gnabbades om huruvida det skulle klämmas citron på eller ej.
Jag var mest skräckslagen.
Det dallrade där i ostronskalet.
Dom andra ostronprovarna högg in. Det smackades och slurpades.
Lite besk, sa nån.
Ja men med bra sälta, sa en annan.
Jag tittade på dallret och tänkte hur farligt kan det VARA? och sen tog jag upp den, vickade lite på skalet och... sög.
Fy fan vad äckligt.
Tårarna steg upp i ögonen på mej samtidigt som jag pressade dallret mot kinden. Därinne låg det, jag kunde ju inte spotta ut där bland alla ostronproffsen. I några sekunder låtsades jag att det inte fanns därinne mellan tänderna och kinden.
Tänkte att jag kan sitta så, tyst, i några minuter och sen bara knalla på toa och spotta ut det som om inget hänt.
Men jag hann inte så långt.
En av ostronproffsen såg tår-ögonen.
Gå och spotta ut det du, sa hon på ett vuxet och snällt sätt.
Så fan heller, tänkte jag.
Och svalde.
Vissa saker är tammefan inte menade att vara mat.
Løken och Roos kom hem till mej och åt thai och drack chai.
Lite mindre skäggiga än igår.
*****************************************************
tisdag 17 april 2007
Ida Løken och Lotten Roos, ladies and gentlemen.
http://www.wingrens.com/subfrau
*****************************************************
måndag 16 april 2007
Sista spelkvällen i Helgalunden innan Helgalunden lämnas. Sara och Robin har fått fin trea vid Zinken och flyttar snart nån kilometer västerut.
Fest I Hemmet. Jomen.
Det dukades upp påskägg med stenhårda marsmallows. Och tre kinderägg. Sara testade nya funktionen panorama på mobilen när jag bet fast visiret på min guldiga kinderäggsrymdgubbe.
Sara hällde upp lite tolvårig finwhisky.
Hur gör man med den här? frågade Sara. Ska det vara is i?
Nej, sa jag, bara lite lite vatten. Då blir det bäst.
Jahapp, sa Sara och fortsatte dona vid diskbänken. Och så kom hon och satte sej. Med ett skitstort glas whisky.
Mmm, det var GOTT, sa Sara nöjt.
Men jösses, sa jag, det var en rejäl en.
Ja jag visste inte hur mycket vatten det skulle vara, nu tog jag iallafall nästan fifty fifty, sa Sara.
Och sen smackade hon ett nöjsamt mmm igen.
Vi spelade Vem Vill Bli Miljonär.
Sara kunde en femmiljonersfråga utan alternativ. Jag minns inte frågan. Men svaret var Kaspar Hauser.
Jag klarade mej hela vägen opp till tio miljoner utan livlinor.
Sista frågan var i vilket land staden Notodden låg. Den lät ju väldigt norsk den staden men på tiomiljonersnivå kan det luras och kuggas. En livlina fick tas till. Jag ringde en vän. Jag ringde Ida Løken.
Norge! sa Løken snabbt på sitt allra norskaste tungomål. Långt från finlandssvenskan som brukar smyga sej in. Ida the Norwegian gick scenskolan i Helsingfors och snackar mumintroll när hon ska prata svenska med mej. Men icke ikväll.
Jag vann tio låtsasmiljoner på ren utklassning.
I en tidigare runda, Saras Kaspar Hauser-omgång, fick jag en svår fråga på låg nivå.
Från vilket land kom flygplanen MIG29? (eller vad dom nu hette)
Inte så himla lätt. Jag ringde en vän, men vännen svarade inte. Sara talade in frågan på telefonsvararen och la på.
Jag gissade på Storbritannien och ramlade därmed ut i dimman.
Efter en timme kom ett sms:
Ryssland. jag va i duschen. sorry. lycka till. puss.
Måste ha vart en illa lång dusch det där. Eller bunnlång, kanske man kan säga.
Jag är den enda i hela världen som aldrig har sett Top Gun.
Och jag skulle ju såklart ha ringt Krister Halvars.
foto: Sara Haldert
*****************************************************
extra extra
Nu ska jag, med nån form av aggressivt förtvivlat gapskratt i halsen, berätta om senare halvan av denna söndag.
Klockan 13.50 ringer Danne, som jag ska lifta med till Stockholm senare på kvällen.
Jag ska inte köra ikväll, säger Danne. Jag ska köra imorgon bitti. Är det okej? Du får gärna åka med då.
Fan, tänker jag. Jag ska börja jobba klockan 09:15 imorgon, göra "En dag med" med programledarkändis, jag måste vara i Stockholm klockan nio. Danne kör fem imorgon bitti. Jag hinner inte åka med Danne.
Okej, säger jag. Det är lungt. Jag tar tåget.
Eftersom internet är en bristvara i Bua-land, kör vi till verkstan i Väröbacka.
Letar tåg. Finns inga. Enligt SJ:s sajt. Som verkar vara vajsing på. "Tekniskt fel" hit och dit.
Letar flyg. Finns inga. Eller jo. Men bara svin-svin-dyra.
I värsta fall skjutsar jag dej till Stockholm, säger Mattias.
Jag lägger huvet på sned och tänker att min kille är den bästa i hela hela världen.
Vi bestämmer oss för att köra till Göteborg och försöka köpa tågbiljetter på Centralen.
Om alla tågen är fulla så kör jag dej, fortsätter Mattias i bilen på väg upp till Göteborg. Eller iallafall halvvägs. Har du ingen kompis som kan ta din bil och hämta dej halvvägs?
Jag ringer Emelie. Hon kan inte. Jag ringer Erik. Han kan inte. Jag ringer Sara. Hon svarar inte.
Jag hoppas på SJ. Emelie säger att hennes mamma alltid alltid har fått biljett. Och hon åker tåg hela tiden, Emelies mamma.
På Centralen får jag kölapp 50. På lys-tavlan står det 32. Jag väntar på min tur.
När jag kommer fram säger damen i luckan att det är fullt på alla tåg, utom det som går om fem minuter. På det tåget finns det ett par förstaklassbiljetter kvar. Den billigaste kostar tusen.
Jag tar den.
I första klass får man gratis frukt och kaffe.
Jag försöker kompensera upp biljettpriset genom att äta så många äpplen jag kan. Jag får ont i magen.
Jag kommer till Stockholm klockan 18:45.
Klockan 21:55 ringer reporter Granestrand och säger att programledarkändisens unge blivit sjuk. Hon ställer in.
Så du kan ta sovmorgon imorgon, säger reporter Granestrand.
söndag 15 april 2007
Poängpromenad i Bua. Den sista i vår. Åtminstone för mej.
Snitslarna gick upp till slingan, ner vid sjön och på sommarstugeklippor ner till hamnen och upp igen.
Rätt svåra frågor. Vilket år var Kuwaitkriget? Vilket är Sveriges vanligaste efternamn som inte är ett son-namn? Vilket datum blev det högertrafik?
Mattias hade elva rätt.
Vad han hade fel på?
Vilket band spelar på Ullevi den 3 augusti i år? 1: U2, X: Rolling Stones, 2: Oasis.
Säg absolut inte till Martin att jag hade fel på Rolling Stones-frågan! sa Mattias i nåt som liknade vredesmod.
Nä nä. Det ska jag inte göra. Men jag lovade ingenting om att inte blogga.
Däroppe hade vi nätköja, sa Mattias när vi gick genom skogen från slingan ner mot fyren.
Vad är nätkoja? frågade jag.
Vesstu ente va nätköja e? sa Mattias. Nä de klart, du e frå Veddige, där hade ni inga nätköjer.
En nätköja e när en spänner opp en massa gamla fiskenät mellom träna. Och så kan en hoppa och klättra i dom.
Fan vad kul! sa jag. Kan vi inte göra en nätkoja nu?
Nä du, sa Mattias tankfullt. Om en skulle gå ner te hamna och sno fiskenät nuförtida så skulle en bli hängder.
Too bad på den nätkojan.
*****************************************************
lördag 14 april 2007
Femårskalas
en dag i efterskott.
Med tre små kusiner och en skock vuxna kaffedrickare.
Fler presenter och fler dinosauriespelare. Lego och playstationspel så
långt ögat nådde.
När kalaset tagit slut och prinsesstårtan blivit halv, sken
solen fortfarande.
Vad kan man bättre göra när solen skiner junivarmt i april
än att ge sej ut på torra slingriga asfaltsvägar?
Men oh my god en sån fegis jag är i kurvorna. Växlar ner
och bromsar och tvekar och har stora svårigheter att våga
lägga cykeln ens lite lite åt nåt håll.
Det är BRA att du tar det försiktigt, säger Mattias
med sin myndigaste handledarstämma.
Yeah right. Jag vill ju vara undret av kurvtagning, ett ess i manövrering
som får körkort efter rekordfå körlektioner.
Inte det nä. Vi övar kurvor lite till.
(Trösten: Att jag var en jävel på Värö Bruk-rakan.
Där var det bara gasen som gällde. Lätt som en plätt.)
På kvällen hyrde vi film och gick ut på solnedgångspromenad.
Tittade på fina hus att framtidshandla. Stod nere vid vattnet och
kastade sten i det alldeles stilla mörkblå vattnet medan fyren
blinkade.
Helt ljummet i luften. Som på sommaren.
Vi gick in bland en massa båtar och bröte nere i hamnen. Jag
gillar att gå runt nere i hamnen. Hade hamnen legat i Stockholm
kanske jag hade varit lite rädd, mest för att det lite liknar
nån form av Beck-brottsplats. Men här är det bara tyst
och fint.
Det är bara DU som vill gå ner till hamnen, sa Mattias.
INGEN som bor här gör det.
(Hur hur HUR kan det vara så undrar jag.)
När vi passerade fiskerilokalen var det kalas och fullt röj.
Johan och Lottas efterbröllops-fest.
Jag såg Krille Svahn i ett fönster, han var klädd som
en flygkapten.
Om nån frågar var vi har vart, så har vi vart nere
vid fyren, sa Mattias när vi passerade.
Hahaha. Som att det skulle vara pinsamt på nåt sätt att
frivilligt gå runt nere i hamnen.
Vi skyller helt och fullt på mej.
Den utsocknes som tycker att en fiskehamn i solnedgång är exotiskt.
foto 2: Mattias Åkesson
*****************************************************
fredag 13 april 2007
Vi måste ställa klockan skittidigt, sa Mattias. Vi får inte riskera att han kommer in till oss först, vi måste ju väckas och sjunga!
Kvart över sju ringde klockan och vi knallade in till Hugo med paket och knastriga Ja må han leva-halsar.
Födelsedagsbarnet var lika knastrig han. Tog en minut på sej för att ens öppna ögat.
Jag minns inte helt, men nog måste jag ha hoppat upp ur sängen när mamma och pappa kom in med paket på morgonen när jag fyllde fem?
Som jag minns det sov jag räv varenda födelsedagsmorgon i min barndom.
Pappa jag ska ha skjorta idag! protesterade Hugo när Mattias försökte sätta på honom en Saxon-t-shirt.
Såklart han skulle. Skjorta och ny döskalleslips.
När man fyller år får man bestämma allt. Och vad bestämmer Hugo?
Vi ska BOBBLA pappa!
Utanför bowlingen kom mamma Maria och fick en födelsedagspuss.
Och världens gulligaste femåring gjorde sitt livs första strike. Med döskalleslipsen på.
Farmor Ewa var en sån hejare på att spinna och skruva bowlingklot att man kunde misstänka trettio års tjuvträning. Men det förnekade hon. Det är nåt med den där generationen. Min morsa är också skitbra på att skruva bowlingklot.
Maria och Bernie kom med bullar som vi åt på balkongen, bullar och glass.
Sen spelade vi nya dinosauriespelet. Maria vann. Hugo blev bara osynligt besviken. Måste vara för att han är fem och stor och vuxen nu.
Det första han gjorde med sin nya gula födelsedagscykel var att vurpa.
Man blir lite större för var dag. Men det tar illa lång tid att bli vuxen.
Tur det.
*****************************************************
torsdag 12 april 2007
Anna och Fredrik och Ebba och Otto bjöd på våfflor och glass i sitt nybyggda hus i Läjet.
Vitt och högt och rent och nytt, både ute och inne.
Havet låg blankt som en spegel och solen gick ner.
Det är på västkusten man ska bo.
*****************************************************
onsdag 11 april 2007
Korvgrillning och tablettaskätning nere vid fyren.
Vi plockade snäckor och tittade på fiskebåt som gick iland.
Jag bytte en nästan full ask Salta Katten mot fem pussar.
*****************************************************
tisdag 10 april 2007
Det
krävs en ängels tålamod och en mekanikers skicklighet
för det här, muttrade Mattias, arg som ett bi.
Inget funkade. Nytt tändstift - icke. Rensning av förgasaren
- icke. Sista hoppet: startgas - icke.
Illa gammel förgasare det här, sa Mattias. Bing.
Vadå, heter förgasaren Bing? frågade jag.
Bing, sa Mattias. Som Chandler.
Men det var hemskt roligt att ratta död flakmoppe, bogserad bakom
bil.
Varenda kotte vi passerade log och vinkade.
*****************************************************
måndag 9 april 2007
Glass nere i hamnen, kanonpromenad uppe på fästningen.
Alla kanonerna skulle provsittas, all way around.
Det är bra att han är en livlig liten kille, men när han springer och hoppar och snubblar sådär nära alla kanter kliar det i hela kroppen av nervositet och stackarn måste hålla hand mest hela tiden.
Det snöar i Stockholm. Jag stannar här.
*****************************************************
söndag 8 april 2007
Och så kom den då. Flakmoppe-premiärdan!
Tre växlar, gas och broms. Tur jag övat lite motorcykel dom senaste dagarna. Innerstadspressmoppen kommer man inte långt med. EU-moppar, vad är det, inga växlar alls, bara att gasa och bromsa. Här är the real shit.
Några kilometer körde jag, med Mattias, Hugo och Anton på flaket. Sen körde Mattias några kilometer. Sen dog den.
Poff, poff, poff, sa det och så blev det tyst.
Ewa fick köra hem oss.
Krille, Maria, Malte och Tim kom och så gick vi på upptäcksfärd/picknick uppe vid Borrås Skåra, och upp vänster efter skåran där det enligt legenden ska finnas rester av en gammal fornborg.
Med termosar, filt och Tom&Jerry-kex. Och Havre-knas, ej att förväxla med Havre-fras.
Vi hittade smågrottor, kåda som Krille lurade i Hugo att det var bergatrolls-snor, avgnagna kottar och ruttna stavhoppspinnar.
Men vi hittade ingen fornborg.
Det blev picknick under tallarna bredvid en gammal gärdesgård, det närmsta nåt fornborgalikt som stod att finna.
På kvällen åkte vi till mamma och pappa i Veddige och fick middag. Hugo tittade på Trolltyg i Tomteskogen på gammalt videoband.
I bilen till Bua somnade Hugo, och Plura sjöng om att bli full för kärlekens skull och om Bodil Malmsten.
Hon bor också längst ut på jorden, sjöng Plura när vi körde längsta möjliga väg hem, förbi varenda litet hus ute på strandkanterna där det lyste i fönstrena hos alla dom som också på sitt vis bor längst ut på jorden.
foto 1 och 2: Mattias Åkesson
foto 1: Krister Svahn
*****************************************************
lördag 7 april 2007
Nu är jag snart fullfjädrad. Efter två övningskörningsdagar.
För idag har jag kört hela vägen in till Varberg och köpt Eldkvarns svarta blogg. På motorcykel. Genom Lassabackarondellen och allt. TVÅ gånger dessutom.
Jag är inte rädd för NÅT längre. Hehe.
Åtta små påskkärringar och påskgubbar knallade runt samtliga hus i Ambjörntorps grannskap och tiggde godis.
Nellie var så söt att jag nästan gick sönder.
Hugo och Anton med mustascherna tog täten in till Tonas-Erik, där Tonas-Erik mitt i maten plockade fram en Dietorelle-påse till varje liten kärring och gubbe.
Tonas-Erik måste ha ett lager på en miljon Dietorelle-påsar liggande hemma, kan man ana.
Mattias och Elias smällde kinasmällare, ytterligt förbjudna i Sverige men Mattias köpte på sej ett lager strax innan dom slutade säljas för fem år sen. För att Hugo skulle få uppleva dom.
Han hade fem paket. Nu har han tre paket.
När Elias skulle ta mat inne i köket fanns det både barnköttbullar och vuxenköttbullar att välja på.
Nej men ska du verkligen ha dom, sa Jeanette när Elias plockade till sej några kryddiga vuxenköttbullar. Dom är starka!
Mm, sa Elias nöjt. Jag tycker om kinapuffar i munnen!
På kvällen tände Magnus den första elden i nejden, strax innan mörkret kom.
Bua lyste i horisonten och elden brände snabbt övergående solbränna på näsan.
Ska dom inte tänna bört te Kulla snart? frågade nån.
Vart ligger Kulla? frågade jag.
Du SÅ la, de va där de sto en bunnstor HARV när vi körde med motorcyklarna ida! svarade Mattias.
Mm, just det, där det stod en bunnstor HARV. För bunnstora harvar är ju sånt jag lägger märke till när jag har fullt upp med att koppla och växla och gasa och bromsa.
(Får mej att osökt tänka på när vi satt hemma hos mej och Camilla i Umeå och tittade på Fenomen med John Travolta för hundra år sen. Qn var där, Qn the tystlåtne raggare utifrån Hissjö. Mot slutet av filmen kom en sorglig scen när Travolta skulle dö eller hur det nu var. Dom stod på en gårdsplan och det var jättelessamt. Jag och Camilla snyftade.
Då sa Qn: Det var en fin bandsåg dom har där.)
*****************************************************
fredag 6 april 2007
Solen sken och cyklarna rullades ur garaget.
Vi åker in till stan och köper den där skivan du ville ha, sa Mattias.
Njaee... började jag. Eh... stan? Du vet, Lassabackarondellen... eh... läskig, stammade jag.
Vart ska vi åka då? frågade Mattias.
Småvägar? svarade jag. Frillesås?
Frillesås blev det. Och allt eftersom kilometrarna rullade under oss desto sturskare blev jag. Efter inte alls länge hade jag full koll (nåja) på hur man bromsade in och växlade ner, samtidigt. Annars är det här med att göra två saker samtidigt på en motorcykel illa förvirrande.
Du FÅR inte kolla på fötterna när du växlar! har Mattias sagt. På skarpen och allt.
Vi körde ut till Bua.
På herrskapets Svahns veranda satt Krille och Maria och vinkade. Vi vände, bromsade in (och växlade ner).
Bjöds på kaffe, choklad och Hemmets Veckotidning.
Pazer kom också förbi, på sin nyköpta glänsande sprillans Harley Davidson.
Pazer berättade att han hade varit inne i affärn för att leta efter reportaget om Krille och Maria, som han visste skulle vara i nån av veckotidningarna med stickmönster och påskrecept och sånt.
Jag bläddrade i varenda damtidning därinne i affärn, sa Pazer.
Ganska snabbt gav han upp. Kändes ju lite förnärmligt att bläddra runt i damtidningar i affärn, lite omanligt sådär.
Pazer lämnade affärn utan att ha sett första uppslaget i Hemmets Veckotidning.
Krille berättade att han varit på mc-fest i helgen.
En kompis till Krille, vi kan kalla honom Johan för att anonymisera lite, hade gått fram till en tvåhundra kilo tung mc-knutte i baren och börjat snacka. Johan, som vi kallar honom här, hade råkat säga att han just kommit ut från kåken, efter tio år på Kumla.
Den tvåhundra kilo tunge mc-knutten hade (precis som Johan hade menat det hela) blivit sjukt imponerad och börjat brumma om respekt och sånt. Johan var väldigt nöjd med att han plötsligt fått så hög status på denna fest där han inte kände nån, och kom tillbaka till Krille och berättade om alltihopa.
Krille blev stum.
Du kan ju för fan inte ljuga ihop en sån historia HÄR! väste Krille. Tänk när han berättar det för nån annan nu ikväll, som berättar det för nästa, och tillslut säger nån: Nähä men det är ju bara Johan (som vi ju då här kallar honom), han har aldrig suttit inne, han är bara en vanlig kille från Bua! Vad tror du händer då? Tror du dom kommer garva och tycka att det var ett kul skämt??
Johan blev lite blek.
Nu går du tillbaka direkt och säger att du bara skojade, innan det blir värre, sa Krille.
Johan lommade iväg.
Krille såg Johan och den tvåhundra kilo tunge mc-knutten stå och prata i baren och strax därefter omfamna varann. Sedan kom Johan tillbaka.
Krille, jag KUNDE inte! sa Johan förtvivlat. Jag kunde inte säga det. Han bara gick på om hur mycket han respekterade mej och hur stark jag var. Jag kunde inte ta tillbaka det, det gick inte.
Krille och han som vi här kallar Johan, lämnade mc-festen ganska tidigt.
Tillbaka i Ambjörntorp skruvade Mattias ihop Hugos födelsedagscykel (som ingen jävel nu nämner för honom att han ska få innan han fyller på fredag!!) med god hjälp av Elias.
Elias sprang som en skottspole och hämtade verktyg i garaget så fort Mattias bad om nåt.
Sen fick han åka moped några meter. Och flakmoppen stod där och lyste.
Flakmoppen. Hoppas det inte är lika förvirrande att växla ner och bromsa samtidigt på den.
foto 3:
Ewa Åkesson
*****************************************************
torsdag 5 april 2007
Lyxgrillning hemma hos Martin.
Förr minns jag att folk hade med sej nån stor fabriksförpackad färdigkryddad grillskiva, typ flintastek, och slängde på grillen samtidigt som dom öppnade en öl.
Icke nu.
Kawa och Carina grillade oxfilé.
Martin och Viggen grillade hickorymarinerade revbensspjäll, förberedda två timmar i ugnen.
Jag och Mattias grillade tonfisk.
Himmel vad det är gott att grilla tonfisk. Som kött, fast inte.
*****************************************************
onsdag 4 april 2007
Det har handlats en dator till Syrénvägen. Den första nånsin.
Jag smyglägger in en bakgrundsbild. Och förklarar inte hur man tar bort den.
*****************************************************
tisdag 3 april 2007
Det gamla lokstallet ute på Lidingö börjar ta form. Inte lokstalls-form då, det snarare slutar ta lokstalls-form. Det börjar ta fotostudio-form.
Fredrik och Diamant mäter och borrar och lägger rampgolv.
Det gungar lite i rampgolvet.
Diamant vill bygga mer stöd så det sitter fast.
Fredrik rycker på axlarna och säger att det räcker väl.
Jag står och svajar på rampgolvet och undrar om det var Fredrik eller Diamant som bestämde över just denna lilla biten rampgolv.
Sen klättrar jag ner igen.
Allt är vitt, till och med traversen har blivit vit. Det är skillnad från den sketna söndriga lokal dom började med i september.
Vi käkar thaimat och Fredrik berättar en typisk Fredrik-historia, så o-bloggbar att det inte liknar nåt.
Vissa lever med hjärtat i halsgropen och vissa inte, så är det.
Men, känner man mej litegrann vet man vem som är min idol.
Idag hade han en brunvit tröja.
*****************************************************
måndag 2 april 2007
Tjuvlyssnat på ett pendeltåg mot Märsta:
Propert klädd man ca 20 år har pratat i telefon i ca 10 min. Plötsligt börjar han klappa lite på fickorna som om han letar efter något. Han ser snart mer och mer panikslagen ut.
Mannen (i luren): Vänta ett tag.
Mannen (högt, till övriga passagerare): Vart är min mobil?! Har någon sett min mobil?! Hjälp mig hitta den, snälla!
Mannen börjar krypa runt på golvet, medan övriga passagerare betraktar honom med allt större skepsis. Efter en liten stund rycker han till, tittar på luren i handen och för den mot örat.
Mannen (i luren): Ja, hallå igen. Det var inget.
Hahahahahaaaaaaa.
söndag 1 april 2007
För
ett år sen idag var jag uppe och traskade runt på Skogskyrkogården.
I snön. Solade gjorde jag. I snön.
Växthuseffekt välkommen. Men du kan stanna till om ett par år.
Emelie smsade från Djurgården och jag stack dit. Emma och
Joel var med och lekte i häcklabyrinten, red på rygg och åkte
Andreaskarusell. Sen åkte dom hem med Fia och Johan och vi gick
tillbaka in till stan.
Som levande reklampelare för Converse, sa Andreas.
Jag och Emelie tittade ner. Jo. En vit, en röd och en svart.
Jag har nog gått minst en mil idag i mina röda. Och igår
dansade jag bort två mil i mina svarta.
*****************************************************